Sexuella övergrepp - Fri från skuld!

Forum för tjejer och killar som varit utsatta för sexuella övergrepp som barn eller senare i livet. Alla medlemmar på sidan har själva erfarenheter av sexuella övergrepp.


Senast uppdaterade trådar:Vid tidpunkt:Skrivet av:
Nystart? Någon som vill använda detta forum?
Skicka meddelanden
Äger du en blogg som berör sexuella övergrepp?
Filmer om övergrepp och utsatthet
Varning om känsligt innehåll i trådar
Hur fungerar forumet med surfplatta och mobil?
Admins forumdagbok
Trauma ger posttraumatiskt stressyndrom
Personer med svåra trauman nekas vård - ur DN
Dylan Farrow utsatt för sexuella övergrepp av Woody Allen
När barn blir vittnen till våld
Jeanette går ut i media - Radioprogram och artiklar
tis 22 nov 2016, 20:04
tis 30 sep 2014, 19:56
tor 27 mar 2014, 17:45
fre 28 feb 2014, 06:47
fre 28 feb 2014, 06:36
fre 28 feb 2014, 06:02
sön 23 feb 2014, 18:31
fre 21 feb 2014, 18:11
tor 20 feb 2014, 19:03
tor 13 feb 2014, 13:47
lör 08 feb 2014, 18:01
lör 08 feb 2014, 17:02
Admin
Noomie
Höstvind
Admin
Admin
Admin
Admin
Admin
Admin
Admin
Admin
Admin

Du är inte inloggad. Vänligen logga in eller registrera dig

Normala reaktioner på ”onormala” upplevelser

Föregående ämne Nästa ämne Gå ner  Meddelande [Sida 1 av 1]

Admin

avatar
Administratör
Administratör
Normala reaktioner på ”onormala” upplevelser

"Människor reagerar på traumatiska upplevelser på en rad olika sätt. Man kan reagera olika på en och samma upplevelse. Vissa reagerar omedelbart, för andra kan reaktionen dröja flera år. Om du känner dig orolig för dina reaktioner ska du veta att många reaktioner anses som helt normala på svåra upplevelser. Att inte reagera skulle i sig kunna vara mer onormalt.

Det är viktigt att poängtera att reaktioner kan komma också bland personer som bevittnat våld eller som oroar sig för egen eller andras säkerhet. Att förstå dessa reaktioner kan vara till god hjälp är man skall återhämta sig från en traumatisk upplevelse. Man kan överraskas av känslor som man inte är beredd på och som man har svårt att veta hur man skall hantera."

Länk till hela artikeln; Normala reaktioner på onormala upplevelser



Just when the caterpillar thought the world was over, it became a butterfly.
http://www.frifranskuld.com

Conatus

avatar
Värdefull medlem
Värdefull  medlem
Det var mycket av det där som stämde in skrämmande bra, känner jag.. pale

Tianaa

avatar
Värdefull medlem
Värdefull  medlem
Ja visst är det så... Tror inte jag hittade någon punkt på listan som jag inte känner igen...

Oklar

avatar
Värdefull medlem
Värdefull  medlem
Samma för mig :( Skrämmande mycket likheter...

Ghost


.
.
Hur vet vi att vårt illamående beror på just de där "övergreppen"? Etiologi (läran om orsakssamband) är något som psykologer ryggar inför. För hur ska vi veta om just den där penetrationen orsakade just den där huvudvärken med åtföljande skygghet inför andra människor? 

Ingen vet. 

Vi kan ha haft en medfödd sårbarhet. Etc. Och varför ska just någon som petar oss i det som vi uppfattar som ett "sexuellt" område vara så svårare än ett pet i näsan? Provocerande? JA, för er som tar för givet vissa diskurser inom området "överlevare". Men inte för mig, som vågar tänka.

Jag känner dock igen åtskilliga "symptom" från listan.

Särskilt intressant finner jag följande slutcitat (i synnerhet slutmeningen, som jag här fetstilat): 

"För de flesta är det viktigt att komma in i det vanliga livet igen så fort man orkar t.ex. arbete, umgänge och fritidsaktiviteter. Ställ dock mindre krav på dig själv och din kapacitet den första tiden".

Min psykolog sa nästan exakt så inför sommarens och den kommande höstens behandling. Jag har därför schemalagt min höstverksamhet så att jag kan tillåta mig mycket ledighet. 

Hans uttalande är dock lite lustigt, eftersom det var minst 30 år sedan jag var med om de värsta "tokigheterna" (vilka dock upprepats i olika former därefter). Sedan tonåren har mitt känsloliv "hakat upp sig" - jag kan t.ex. i princip inte bli kär. 

Om någon sådan reaktion står det inget i dokumentet från HOPP. Kanske ska man skriva till dem och påpeka det? Eller uppfattas jag då - återigen, suck (har vissa erfarenheter från detta forum...) - som en besynnerlig person som trampar folk på tårna?

Tutan

avatar
Värdefull medlem
Värdefull  medlem
Det är verkligen inte lätt att veta varifrån varje problem man har härstammar. Precis som du säger Cikada, (här och i en annan tråd) så kan man aldrig veta helt säkert. Det tycker jag har varit ett stort bekymmer för mig. 

Jag har mått dåligt på olika sett och försökt hitta förklaringar som inte har med övergreppen att göra. Det var i flera år som jag skyllde på det ena och det andra. Men det blev till sist så tydligt att de flesta av mina problem hörde ihop med det. Men det är fortfarande svårt att veta. Igår kanske jag mådde illa för att jag tänkt för mycket på vad som hänt. Om jag mår illa idag kan det bero på att jag druckit för lite vatten. 

Det är väl helheten som ger svaret. Om man har flera oförklarliga symptom som visar ett mönster eller hur jag ska säga.... Eller om man ser ett tydligt samband med att prata med en viss person eller vara i en viss situation, då man ofta/alltid reagerar på samma sätt efter.

Det va lite tankar från mig..

Höstvind

avatar
Värdefull medlem
Värdefull  medlem
Har missat det här inlägget men får en känsla av att jag svischat förbi det. Känner att jag börjat lära mig själv på vilka sätta jag reagerar och hur kroppen påvärkas när jag mår dåligt av minnen mm. Ganska skönt när man kan börja bena ut varför man mår som man gör vid vissa tillfällen. Än om jag har mycket krämper som jag inte vet vad de kommer ifrån..svårt att veta. har länge funderat över om mina magproblem kom i samband med våldtäkten..minns inte.. men jag tänker att den oro och ångest som jag burit på så länge säkert kan göra skada.

intressant läsning.tack:heart2:

Oklar

avatar
Värdefull medlem
Värdefull  medlem
Angående detta med reaktioner som jag haft svårt att förstå har samband med det övergrepp jag varit med om (och ett annat trauma). Jag har sedan mitten på tonåren haft värk i mina händer samt svårt att få dem att "samarbeta" ibland. Sedan min traumaterapi har jag börjat förstå sambanden och det är också mycket bättre. Kommer dock tillbaka vid stress eller i samband med Flashbacks. Symptomen kommer av att jag varit fasthållen Är det någon som känner igen detta?

Sponsored content


Föregående ämne Nästa ämne Till överst på sidan  Meddelande [Sida 1 av 1]

Behörigheter i detta forum:
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet