Sexuella övergrepp - Fri från skuld!

Forum för tjejer och killar som varit utsatta för sexuella övergrepp som barn eller senare i livet. Alla medlemmar på sidan har själva erfarenheter av sexuella övergrepp.


Senast uppdaterade trådar:Vid tidpunkt:Skrivet av:
Nystart? Någon som vill använda detta forum?
Skicka meddelanden
Äger du en blogg som berör sexuella övergrepp?
Filmer om övergrepp och utsatthet
Varning om känsligt innehåll i trådar
Hur fungerar forumet med surfplatta och mobil?
Admins forumdagbok
Trauma ger posttraumatiskt stressyndrom
Personer med svåra trauman nekas vård - ur DN
Dylan Farrow utsatt för sexuella övergrepp av Woody Allen
När barn blir vittnen till våld
Jeanette går ut i media - Radioprogram och artiklar
tis 22 nov 2016, 20:04
tis 30 sep 2014, 19:56
tor 27 mar 2014, 17:45
fre 28 feb 2014, 06:47
fre 28 feb 2014, 06:36
fre 28 feb 2014, 06:02
sön 23 feb 2014, 18:31
fre 21 feb 2014, 18:11
tor 20 feb 2014, 19:03
tor 13 feb 2014, 13:47
lör 08 feb 2014, 18:01
lör 08 feb 2014, 17:02
Admin
Noomie
Höstvind
Admin
Admin
Admin
Admin
Admin
Admin
Admin
Admin
Admin

Du är inte inloggad. Vänligen logga in eller registrera dig

Out of darkness - Tre överlevares berättelser

Föregående ämne Nästa ämne Gå ner  Meddelande [Sida 1 av 1]

Admin

avatar
Administratör
Administratör


De tre överlevarna i filmen utsattes alla som barn och alla av en person de sedan innan kände. 
En kvinnlig förövare och två manliga.



Just when the caterpillar thought the world was over, it became a butterfly.
http://www.frifranskuld.com

Ghost


.
.
Ja, det var ju intressant. Min spontana tanke är: "Vilka kulturhistoriskt specifika normer baseras de här diskurserna på?". Mer specifikt: Varför ser man inte barns sexualitet - och eventuella kontakt med vuxna "triggers" - som något positivt? Och - ännu viktigare - varför skylla all olycka hos de s k "överlevarna" (gud vilket patetiskt ord) på något sexuellt som hände i hedenhös, när det är uppenbart i alla fall i ett av fallen (den äldre kvinnan) att barndomen omgärdades av omsorgssvikt på flera andra sätt?

Ghost


.
.
Ser just nu programmet ännu en gång. Svårt - återigen - att inte trigga igång kränkande snack. Är det bara jag i hela detta forum som vill stampa på offren? Som vill häckla deras fula utseenden, brist på attraktivitet? 

Varför blev just jag så här? Så annorlunda? Skäms...

Alla andra på detta forum verkar ju följa "normala" mönster (typ "jag har sån ångest och söker skydd i detta forum och alla känner igen varandra och klappar varandra om ryggen"). Jag känner mig som en alien!

Conatus

avatar
Värdefull medlem
Värdefull  medlem
Cikada,

jag förstår inte riktigt varför du känner ett behov "av att kränka och stampa på offren"? Och ja, du har nog rätt. Majoriteten av de som finns på detta forum håller varandra om ryggen och försöker lyfta och stärka, istället för att förvärra ett mående som redan är dåligt. Alla reagerar olika när de blir utsatta för något traumatiskt. Alla skapar sitt sätt att hantera sina jobbiga upplevelser på. Kan du se någonting i din bakgrund som har fått dig att vilja kränka, stampa och håna?

Mvh,
Conatus.

Ghost


.
.
Conatus, 

Du ställer insiktsfulla frågor - men jag saknar tyvärr svar. Det är just det som är så konstigt. Att jag vid snart 50 års ålder inte kan se speciella aspekter av mina erfarenheter som gör att just jag reagerar så annorlunda. 

Är det ingen annan här som spontant reagerar typ "gud så ful hon/han var, hur kunde någon enda gubbe/kärring "få till det" vid åsynen av den där genuint oattraktiva personen?" 

Så fort jag ställs inför en berättelse om s k övergrepp så tänker jag att jag skulle kunna prestera bättre sex med just den där s k förövaren än vad den s k överlevaren berättar. Jag vet att det är förvridet och helt i strid med samhällets diskurs.

Ghost


.
.
Conatus, 


Du skriver att "majoriteten av de som finns på detta forum" reagerar annorlunda än jag. Finns det alltså enligt din erfarenhet personer i minoriteten som reagerar annorlunda - förutom jag? Jag skulle VÄLDIGT GÄRNA komma i kontakt med dig i så fall!  

Ghost


.
.
OT - mina tankar kring annorlunda sätt att reagera på övergrepp bör få plats i en annan tråd.

Tianaa

avatar
Värdefull medlem
Värdefull  medlem
Hej Cikada, 

Jag märker faktiskt att det är något som ändras i ditt sätt att tala om dina tankar (förresten tycker jag att det är starkt av dig att fortsätta vara öppen och ärlig om hur du känner och tänker och jag tror att det är det ända sättet att läka på; att våga känna och tänka precis det man gör. Jag tror att det är så av en orsak nämligen. Fast såklart utan att kränka någon annan person.). Hursomhelst; du skriver om dina tankar på ett annat sätt nu, och jag uppfattar dem inte som kränkande i alla fall. Det du skriver att du känner att du vill stampa på andra offer (fast du verkar börja inse att det bara är en tanke/känsla du får hela tiden och inget du vill känna egentligen, har jag rätt?). Jag tänker lite på mig själv. Jag har en väldigt stark del i mig som, enligt min terapeut i alla fall, på något sätt har tagit över ilskan/hat/etc från en av de som gjorde mig illa. Och det är tydligen väldigt vanligt när man har dissocierade delar (jobbigt att prata om eller ens tänka på, men vill så gärna att du kommer vidare med det här så jag försöker). Att det finns en del alltså som bara bär på hat och ilska, som alltså inte riktigt är ens egna känslör utan det man tagit över efter förövare. I mitt fall är det mest mig själv och framför allt min "lilla del" som det går ut över. Däremot (nu blir det ännu jobbigare) har det även hänt att jag känt så för mig egen dotter och andra flickor. Jag vet att det inte är mina känslor. Det är riktigt jobbigt att ha dem, skäms så otroligt. Kan det vara något sådant i ditt fall? Kan du ta upp det med din terapeut? Tror att det är viktigt för dig att jobba vidare med det, och att det finns något för dig att hämta där.



Senast ändrad av Tianaa den ons 04 sep 2013, 19:38, ändrad totalt 1 gång

Ghost


.
.
Tianaa, 

Ja något håller på att hända. Och varje försiktiga sökande efter mina äkta känslor, efter mina "egna ögon", resulterar i att det känns som om livet tagit slut. Som 50-åring är det smärtsamt att erfara ett helt liv av dissociation där plötsligt ridån dras ifrån och blottlägger ett förlorat känsloliv. Jag lyckas ibland få tag i en skymt, en trasa, av mitt förlorade jag. Det är då saker och ting händer!  

Jag har två personligheter inom mig. 

Dessa två individer bär på var sin attityd till verkligheten. När jag växlar mellan dem upplever jag också två skilda sexualiteter (det är nästan spooky och kan växla tämligen snabbt). Kanske är det något sådant du själv upplevt?

Tianaa

avatar
Värdefull medlem
Värdefull  medlem
Hej igen, 

Ja visst kan jag känna igen det. Det kan växla väldigt fort, men också vara som att de olika personligheterna finns samtidigt på något sätt och ställer till det/bråkar/vill något annat. Svårt att förklara. 

Glad att höra att det händer saker och att du får så många nya insikter. Du har fortfarande många år framför dig Smile

Ghost


.
.
Tianaa, 

Ja saker händer och det hoppas jag även för dig!

Sponsored content


Föregående ämne Nästa ämne Till överst på sidan  Meddelande [Sida 1 av 1]

Behörigheter i detta forum:
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet