Sexuella övergrepp - Fri från skuld!

Forum för tjejer och killar som varit utsatta för sexuella övergrepp som barn eller senare i livet. Alla medlemmar på sidan har själva erfarenheter av sexuella övergrepp.


Senast uppdaterade trådar:Vid tidpunkt:Skrivet av:
Nystart? Någon som vill använda detta forum?
Skicka meddelanden
Äger du en blogg som berör sexuella övergrepp?
Filmer om övergrepp och utsatthet
Varning om känsligt innehåll i trådar
Hur fungerar forumet med surfplatta och mobil?
Admins forumdagbok
Trauma ger posttraumatiskt stressyndrom
Personer med svåra trauman nekas vård - ur DN
Dylan Farrow utsatt för sexuella övergrepp av Woody Allen
När barn blir vittnen till våld
Jeanette går ut i media - Radioprogram och artiklar
tis 22 nov 2016, 20:04
tis 30 sep 2014, 19:56
tor 27 mar 2014, 17:45
fre 28 feb 2014, 06:47
fre 28 feb 2014, 06:36
fre 28 feb 2014, 06:02
sön 23 feb 2014, 18:31
fre 21 feb 2014, 18:11
tor 20 feb 2014, 19:03
tor 13 feb 2014, 13:47
lör 08 feb 2014, 18:01
lör 08 feb 2014, 17:02
Admin
Noomie
Höstvind
Admin
Admin
Admin
Admin
Admin
Admin
Admin
Admin
Admin

Du är inte inloggad. Vänligen logga in eller registrera dig

vad händer?

Föregående ämne Nästa ämne Gå ner  Meddelande [Sida 1 av 1]

1 vad händer? i tis 24 sep 2013, 20:52

moppemul

avatar
Gäst
Jag undrar vad som händer. Har alltid haft en liten tanke i bakhuvudet att något sexuellt hänt mig som liten. Nu händer det ofattbara! Min 14 åriga son har förgripit sig på min 6 åriga dotter. Dottern berättar det själv och vi stöttar henne i det och hon och sonen får hjälp.
Men JAG. Efter att den värsta krisen lagt sig så blir jag inte bättre. Jag blir sämre och sämre. Får svår ångest som sitter i mun och underliv och bröstkorgen. Blir mörkrädd igen. Hysteriskt mörkrädd. Vuxna kvinnan!? Och kniper med benen som en tok. Måste ha dem ihopsnurrade. Även på natten sover jag så. Jo jag har haft ångest förr. Jag har självskadebeteende från ungdomen för att lätta på ångesten. Övergivenhetskänslor har det handlat mycket om. Ensamhet.
Men jag MINNS ju inget. Inget alls. Jo en klatch i rumpan på väg upp för en trapp som jag blev jättekränkt av. Och arg. Jag minns hur äcklad jag var av mannen. Såpass att jag inte kunde ta i något som han tagit i före mig. Någon var tvungen att ta mellan. Hur äckligt han luktade när han hade duschat. Hur äcklig hela han var. Har trott att det berodde på att han inte var snäll med mig. Att vi inte drog jämnt. Jo han smög på mig genom att klättra upp för en stege och kika in genom mitt fönster också. Men det är allt jag minns. Mardrömmar. Ensamhet. Rädsla.
Om det nu hänt något. Hur får man tillbaka minnet???

2 Sv: vad händer? i ons 25 sep 2013, 10:31

moppemul

avatar
Värdefull medlem
Värdefull  medlem
Ok jag förstår. Det blir svårt när jag även har en förövare ibland mina barn.
Jag förstår. :(

3 Sv: vad händer? i ons 25 sep 2013, 13:27

Oklar

avatar
Värdefull medlem
Värdefull  medlem
Vad är det du förstår? Kan du formulera det?

4 Sv: vad händer? i tor 26 sep 2013, 07:47

moppemul

avatar
Värdefull medlem
Värdefull  medlem
Att ingen vill bemöta mitt inlägg. Det blir för svårt när jag har en förövare i min familj. Jag förstår det. För hade han inte varit min son så hade jag hatat honom. Jag hatar såklart det han gjort mot min dotter. Men älskar honom som min son. Fruktansvärt dubbelt.
Men eg var det inte därför jag skrev. Det var mest för att ge någon slags bakgrund till varför jag är där jag är nu. Detta förvirrade tillstånd där min kropp ger tydliga signaler och jag inte minns ett skit. Inte något som skulle förklara den här reaktionen iaf.

5 Sv: vad händer? i tor 26 sep 2013, 08:23

Oklar

avatar
Värdefull medlem
Värdefull  medlem
Jag kan svara för mig själv, men inte alla andra. Jag är inte inne här hela tiden så därför kan det ta lite tid innan jag ev besvarar ett inlägg. Jag har noterat att det ibland tar ganska lång tid innan någon läst och svarar.

För min del är det inte en försvårande omständighet att du har en förövare i familjen. Det är djupt tragiskt och måste vara väldigt svårt för DIG. Det är inte svårt att leva sig in i. Det är dock fantastiskt bra att ni trott på er dotter och ger henne hjälp samt försöker skilja på sak och person när det gäller er son. Bra att han också får hjälp!

Nu till din egentliga fråga, om dig själv. Det finns förstås en risk att du kan ha varit med om något som du förträngt. Jag har själv förträngt minnen som sedan dykt upp mycket senare. När det hände förstod jag ändå inget mer än att det var saker som jag mådde dåligt av. Jag kunde inte se det som det det var, nämligen ett sexuellt övergrepp. Jag förstod helt enkelt inte varför jag mådde så dåligt av den här "lilla händelsen". Jag har senare fått hjälp med båda samtalsterapi och EMDR. Samtalen gjorde att jag till sist förstod att detta var fullt tillräckligt för att må dåligt och det betecknas som ett sexuellt övergrepp. EMDR hjälpte mig att må mindre dåligt av själva händelsen (även om det inte helt hjälpt). Kanske kan det vara en väg för dig att gå också?

6 Sv: vad händer? i tor 26 sep 2013, 08:31

moppemul

avatar
Värdefull medlem
Värdefull  medlem
Tack för ditt svar!
Ja så kan det såklart vara. Lite snabb att dra slutsatser om att jag inte är välkommen eller accepterad. :/

Är nog lite som du. Att jag inte tycker att de små saker som jag faktiskt minns kan ge dessa symptom nu nästan 30 år senare. Eller ja, de har ju funnits där hela mitt liv, men jag har kunnat förtränga dem då. Eller iaf hantera dem. Nu är jag out of controll känns det som och som ett kontrollfreak så hatar jag det.
Ska till psykiatrin för ett första bedömningsmöte i dag. Hoppas att jag kan få nån hjälp därifrån.

7 Sv: vad händer? i tor 26 sep 2013, 09:06

Oklar

avatar
Värdefull medlem
Värdefull  medlem
Lycka till! Om du vill läsa om mina erfarenheter kan du göra det under fliken "min historia". Kanske känner du igen något?

8 Sv: vad händer? i tor 26 sep 2013, 09:53

Ghost


.
.
moppemul, 


Jag upplever det inte som komplicerat att bemöta dina inlägg mot bakgrund av din sons agerande. Det är nog faktiskt så som Oklar beskrev det - att det tar tid ibland innan någon ger respons överhuvudtaget.  

Är glad att båda dina barn får den hjälp de behöver. Och att du nu tar itu med dig själv. Lycka till!

9 Sv: vad händer? i sön 29 sep 2013, 00:10

Noomie

avatar
Värdefull medlem
Värdefull  medlem
Hej och välkommen
Håller med föregående talare har inte heller varit inne så mycket sista tiden då jag har haft en tuff period. Med mycket som händer.

Jag tycker att de är stort av er att söka hjälp för båda era barn. För barn är barn oavsett vad dom gjort och även om man avskyr handlingen så finns det ju en person bakom handlingen ett barn som man burit och vårdat under många år.
Och en person som skadar en annan mår ju inte heller bra och behöver hjälp så tycker verkligen det är stort av er att ta tag i bådas mående. Kan lätt bli så att man snöar in sig på den som utsatts trots att båda ju är i behov av hjälp.
Men sen finns det ytterligare en viktig del i detta och det är att ni som föräldrar behöver vård och stöd för att kunna bearbeta detta som ni gått igenom i familjen och få nycklar till hur ni ska kunna gå vidare på ett bra och sunt sätt.
Även om det är dottern som är de huvudsakliga offret så blir hela familjen drabbad både som enskilda individer men även som familjen som en enhet.

Att du triggas i gång och mår sämre nu är inte alls konstigt. Dels så är det ju så att händelsen säkert väckt massa minnen även om du inte minns dem med "minnet" så mins kroppen dem. Men också så att mitt under kaouset så var de så mycket praktiskt som du var tvungen att fixa med och barn att stötta och så vidare medan nu när den absoluta akuta situationen börjar lägga sig och barnen får hjälp osv så hinner det liksom i kapp och du får nu "chansen" att kracha.

Starkt av dig att skriva och berätta
och fortsätt skriv.
Folk läser även om inte alltid man orkar svara och som tidigare skrivits ofta tar de länge innan folk är inne så de kan ofta dröja med svar men låt de inte hindra dig utan skriv.
Ofta kan jag tycka att de lättar på ens egen börda om man får skriva ner och dela sina tankar med andra. Värme och styrka till dig.



:teddyflower :bear teddyflower:
Älska mig som mest när jag förtjänar det som minst
för de är då jag behöver det som bäst
.

purpleheart hhjart purpleheart hhjart purpleheart hhjart purpleheart

10 Sv: vad händer? i tis 08 okt 2013, 20:48

moppemul

avatar
Värdefull medlem
Värdefull  medlem
Tack Noomie! <3

Sponsored content


Föregående ämne Nästa ämne Till överst på sidan  Meddelande [Sida 1 av 1]

Behörigheter i detta forum:
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet