Sexuella övergrepp - Fri från skuld!

Forum för tjejer och killar som varit utsatta för sexuella övergrepp som barn eller senare i livet. Alla medlemmar på sidan har själva erfarenheter av sexuella övergrepp.


Senast uppdaterade trådar:Vid tidpunkt:Skrivet av:
Nystart? Någon som vill använda detta forum?
Skicka meddelanden
Äger du en blogg som berör sexuella övergrepp?
Filmer om övergrepp och utsatthet
Varning om känsligt innehåll i trådar
Hur fungerar forumet med surfplatta och mobil?
Admins forumdagbok
Trauma ger posttraumatiskt stressyndrom
Personer med svåra trauman nekas vård - ur DN
Dylan Farrow utsatt för sexuella övergrepp av Woody Allen
När barn blir vittnen till våld
Jeanette går ut i media - Radioprogram och artiklar
tis 22 nov 2016, 20:04
tis 30 sep 2014, 19:56
tor 27 mar 2014, 17:45
fre 28 feb 2014, 06:47
fre 28 feb 2014, 06:36
fre 28 feb 2014, 06:02
sön 23 feb 2014, 18:31
fre 21 feb 2014, 18:11
tor 20 feb 2014, 19:03
tor 13 feb 2014, 13:47
lör 08 feb 2014, 18:01
lör 08 feb 2014, 17:02
Admin
Noomie
Höstvind
Admin
Admin
Admin
Admin
Admin
Admin
Admin
Admin
Admin

Du är inte inloggad. Vänligen logga in eller registrera dig

Varför berättade jag inte?

Föregående ämne Nästa ämne Gå ner  Meddelande [Sida 1 av 1]

1Ensam Varför berättade jag inte? i lör 10 mar 2012, 15:46

Admin

avatar
Administratör
Administratör
Många av oss har, som en följd av att ha utsatts som barn svårt att känna att det inte var vårt fel, kanske tänker vi: "... Men varför har jag aldrig sagt något?". Vi kritiserar oss för att vi inte kunnat berätta, och på något sätt drar vi slutsatsen att det faktum att vi "inte berättade för någon" om uttnyttjandet vi genomgick, gör oss skyldig för det.

Det gör det inte!

Som en äldre tonåring eller vuxen, är det mycket lätt att se tillbaka och tänka på alla missade möjligheter vi haft, tillfällen där vi kunde ha brutit tystnaden. Men vad som är väldigt viktigt att komma ihåg är att när vi gör detta, ser tillbaka på åren ur en vuxen persons perpektiv, inte ur en förvirrad och/eller skrämt barn. Det är nödvändigt att påminna oss om varför vi inte talade om som barn, så att vi kanske kan få mer acceptans, medkänsla och förståelse för barnen vi var. Det finns så många anledningar att barn känner att de är oförmögna att rapportera sexuella övergrepp, och många överlevande har mer än en anledning till att hålla det hemligt. Detta är på intet sätt en uttömmande lista, men här är några av dessa skäl. Kanske du kan identifiera dig med en eller några av dem.

"Ingen kommer att tro mig": Förövare hotar ofta om att om du berättar, så kommer ingen att tro dug. Det kommer antas vara lögner, och kanske kommer du att få straffas för att du berättade, eller för att du inte berättade "sanningen". Barn tror som oftast att vuxna lättare tror på andra vuxna istället för på barnet självt.

Hot om skada andra: Förövare kan öppet hota om att om du berättar, kommer de att straffa dig genom att skada någon du älskar och är betydelsefull för dig. Det är inte ovanligt att en förövare hotar med att de ska skada eller kanske till och med döda husdjur eller skada en förälder eller syskon/kompis i din närhet. Detta är särskilt för små barn något otroligt skrämmande - och kan resultera i att tro du är ansvarig för att hålla tyst för att skydda andra du bryr dig om.

Hot om ytterligare skada för dig själv: Missbrukare kan också hota med ännu värre straff för dig om du skulle berätta. De kan hota om straff som bokstavligen skrämmer överlevande till total tystnad.

"Det är mitt fel": Många förövare utsätter sina offer för grooming, och med tiden kan de få dig att känna att du har gjort något fel, och att du är skyldig till vad som har hänt. Om detta sägs tillräckligt ofta till dig, börjar du kanske att tro det. Du kan få berättat för dig att om någon får reda på det som händer så kommer du att skickas till ett barnhem eller ett fängelse för barn, och att alla kommer att tycka att du är x, y och z. Det är därför väldigt förståeligt att många barn inte vågar berätta, eftersom de är rädda för att anklagas för att vara delaktiga i övergreppen.

Du vill inte att förövaren ska hamna i trubbel: Eftersom många förövare har nära till sina barnoffer, dvs en förälder, syskon, vän till familjen, religiösa ledare etc. så vill barnet ibland inte att förövaren ska hamna i trubbel. De kan frukta för att förövaren ska skickas i fängelse, rädda för att aldrig mer få se den här personen igen - och naturligtvis om du också känner kärlek till den personen som skadar dig, tystnar du. Tanken på att ansvara för att bryta upp sin familj, i synnerhet, kan vara för mycket att bära för ett litet barn (och för vem som helst).

"Jag vet inte vad jag ska säga": Uppenbarligen så är ett barns vokabulär, i synnerhet när man talar om sexuella handlingar, inte lika sofistikerad som hos en vuxen. Det finns många hinder för att berätta rent grammatiskt, som att inte veta vad för ord att använda, eller inte veta hur man kan föra upp det i ett samtal. Barn har sällan ord för vad som händer. Även vuxna kan ha problem med att prata om sex, särskilt när utnyttjande är med i bilden, så hur ska man förvänta sig att det barn du var ska klara av att göra detta. Dessutom, om du är mycket förvirrad över vad som faktiskt gjordes mot dig, är det nästan omöjligt att veta hur man ska beskriva det.

Mutor: Vissa barn mutas för att hålla en hemlighet. Till exempel kan missbrukaren lova att ge dig pengar, eller kanske köper denne fina saker åt dig. Dessa "belöningar" kan på många sätt förvirra dig och dina känslor mot förövaren som utnyttjar dig.

"Men jag tyckte det": Vissa överlevande håller tyst på grund av aspekter av övergreppen som anses vara "positiva", kanske av dig själv eller av samhället. Till exempel kan barn som är svältfödda på kärlek längta efter kärlek och känner tillgivenhet då de upplever att de får denna kärlek från sin förövare. Någon mänsklig kontakt är bättre än ingen mänsklig kontakt. Sedan är det självklart så, att sexuell stimulering också kan leda till upphetsning, och detta kan vara mycket förvirrande för ett barn att hålla isär, de fina känslorna och dåliga känslorna. Det kan också få barnet att känna sig speciell och behövd, kanske för fösta gången i barnets liv.

"Jag visste inte att det var fel": Särskilt om utnyttjandet började vid en mycket tidig ålder, så var du kanske inte ens medveten om att detta inte var något som inte alla var med om. Övergreppen blir en del av din normala vardag.

Att inte berätta gör dig inte på något sätt ansvarig för de övergrepp som hände dig som barn. Om man tänker på hur svårt det är att tala om övergreppet/övergreppen som vuxen, då kan man bara föreställa sig hur svårt det var klara av det som ett barn. För många barn var det aldrig ett alternativ.

©Pandoras project (Med tillåtelse att posta den här)



Just when the caterpillar thought the world was over, it became a butterfly.
http://www.frifranskuld.com

Föregående ämne Nästa ämne Till överst på sidan  Meddelande [Sida 1 av 1]

Behörigheter i detta forum:
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet